Skål och välkommen!
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltiga drycker och riktar sig till dig som har fyllt 25 år.
När jag bekräftar att jag är 25 år eller äldre godkänner jag också att webbplatsen använder cookies.
Orangevin
Vitt, rött och rosa är de färger som vi allt som oftast förknippar med vin, och dessa representerar merparten av de viner som säljs globalt. Men på sistone har vi som vinkonsumenter blivit alltmer exponerade för fenomenet orangevin, vilket som kategori vuxit till sig ordentligt. Men vad är då egentligen ett orangevin? Har det enbart med färgen att göra, handlar det om druvsorterna som används, eller är det tekniker i produktionsprocessen som bestämmer vilka viner som kan definieras som orange? Och måste alla orangeviner vara likställda med naturvin? Sanningen är att det egentligen ofta rör sig om en kombination av ovanstående faktorer där några av dem är mer eller mindre dominanta. Låt oss försöka klargöra lite kring begreppet.
Den enkla definitionen av ett orangevin är kortfattat att det är ett vin gjort på gröna druvsorter som man låtit gå igenom en produktionsprocess som liknar den för röda viner. I modern vitvinsproduktion vill de flesta producenter att vinerna ska vara relativt sett ljusa till färgen och kristallklara att se igenom. Detta uppnås genom att separera druvornas must från skalen direkt efter pressning. I druvskalen sitter generellt sett druvornas alla färgpigment, så genom att pressa försiktigt och inte låta skalen ha kontakt med musten blir den per automatik väldigt ljus till färgen. För röda viner vill man å andra sidan laka ur färg och låter skalen vara kvar i kontakt med musten under jäsningsprocessen. Denna process bidrar även till att ge vinerna struktur genom att tanniner, eller garvsyra, extraheras ur skalen, vilket inte heller anses önskvärt i de flesta vita viner.
Orangevin blir således medelvägen mellan ett vitt och ett rött vin, där de vita druvorna tillåts vara i kontakt med skalen under en mer eller mindre lång tid med syfte att utvinna struktur, smak och färg till det slutliga vinet. Man pratar i detta fall ofta om skalmacererade vita viner. Färgen kan dock variera beroende på druvsorten, då inte alla vita viner har samma färg på skalen. Druvsorter som sauvignon blanc används ibland i produktionen av skalmacererade vita viner men lämnar inte ifrån sig så mycket färg. Druvsorten pinot gris å andra sidan har ofta en rosa ton i sitt skal vilket gör att de efter en tids maceration snarare drar åt en rosévins-färg mer än en orange färg. Termen orangevin är då mer av ett samlingsnamn för en kategori av skalmacererade viner vilket kan inbegripa många färgnyanser, men där framställningsprocessen har många gemensamma nämnare.
Även om orangevin känns som en trend som pågår just nu så rör det sig inte om någon nymodighet. Snarare skulle man kunna säga att denna typ av vinframställning var den första som människan kom på. Produktionen av vin baserad på druvor har en cirka 8000 år lång historia vilket bevisats genom arkeologiska utgrävningar där man funnit rester av kärl som använts. Genom DNA-analys har man även konstaterat att det var uteslutande druvor som användes redan vid den tiden. Vad människor däremot inte hade tillgång till vid den tiden var möjligheten att filtrera musten eller pressa den försiktigt, vilket föranledde att allt från druvorna användes vid framställning av vin oavsett vilken färg de hade. Resultatet blev vad man kan utgå ifrån var grumliga, färgade och strama viner. Lägg därtill att den trendkänslighet vi har nu knappast var ett faktum vi den tiden.
I dagsläget är orangevin en kategori som ofta säger lika mycket om producentens filosofi som den gör om själva vinet och det är inte sällan som de kan klassas som en typ av naturvin. Att jobba med "minimal intervention" har blivit i mångt och mycket ett modebegrepp där man vill säga att vinet i princip ska sköta sig självt och att mänsklig påverkan ska minimeras. Att filtrera, klarifiera eller avlägsna skalen från vinet anses av vissa producenter vara ett sätt att ta bort en stor del av vinets inneboende karaktär och undviks därför. Detta behöver i sig inte vara något negativt, så länge som producenten i fråga har druvor av hög kvalitet och god hygien i sitt vineri. Den australiska vinmakaren Tim Shand på Punt Road i Yarra Valley, som bland annat gör ett orangevin på pinot gris vid namn "Gris on Skins", definierar det hela en smula annorlunda. Han säger att minimal intervention kan vara önskvärt som koncept, men att han snarare är en "artig" vinmakare som guidar vinet till rätt plats utefter den stil han är ute efter.
Oavsett vilken hållning man tar till orangevin som koncept så är det tydligt att begreppet innehåller en mängd olika tolkningar. Till syvende och sist handlar det såklart om ens egen smak och vad man själv tycker om att dricka. Vinvärlden är lyckligtvis stor nog att innehålla så många olika stilar och smakupplevelser att det knappast är någon risk att man någonsin skulle bli uttråkad.
