Skål och välkommen!
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltiga drycker och riktar sig till dig som har fyllt 25 år.
När jag bekräftar att jag är 25 år eller äldre godkänner jag också att webbplatsen använder cookies.
Pinotage
Många vinländer och regioner har sina signaturdruvor och typiska stilar. Chile blev känt för carménère mer eller mindre av en slump då det framkom att den druva de länge trott var merlot i själva verket inte var det. Barossa i södra Australien fått sin berömmelse från sin unika tolkning av syrah, här kallad shiraz. I Sydafrika har denna plats tagits av pinotage som, trots att den bara utgör runt två procent av landets vinodlingar, kommit att bli den druvsort som anses vara specifikt sydafrikansk. Pinotage togs fram 1925 av professor Abraham Izak Perold vid universitet i Stellenbosch. Pinotage är en korsning av pinot noir och cinsault. Tanken var att få fram en druvsort som skulle visa den elegant rödfruktiga profilen hos pinot noir tillsammans med den mer robusta fysiken och höga avkastningen hos cinsault.
På pappret kunde detta tyckas vara en bra idé, men professor Perold var inte helt nöjd med de tidiga resultaten. I de första försöken att vinifiera pinotage blev vinerna mörkare, kraftigare och mer rustika än vad han hade föreställt sig och Perold övergav i princip hela projektet. Det var först efter Perolds död 1941 som fyra plantor i hans trädgård togs tillvara och propagerades vidare. Det som blev tydligt var att pinotage verkligen var motståndskraftig och kapabel att producera mycket stora volymer. Tanken att man skulle kunna göra kvalitetsvin var inte i fokus och pinotage skulle under kommande årtionden få ett rykte som en andra klassens druva mest lämpad för billiga bulkviner. Att stora delar av Sydafrikas vingårdar var drabbade av sjukdomen bladrullsvirus gjorde inte saken bättre, då många av vinerna fick bismaker av bränt gummi och omoget grön örtighet på grund av det.
Det har dock alltid funnits vinmakare som ansett att pinotage har potential att producera viner av hög kvalitet med god lagringspotential, men de hade historiskt haft svårt att nå fram med det budskapet. Efter Apartheids fall på 1990-talet fick landets vinindustri ett ordentligt uppsving och tack vare att exporten ökade blev det enklare för mindre och mer kvalitetsdrivna producenter att ta plats och göra sig hörda. Med ett större fokus på hälsan i vingårdarna och lägre skördeuttag kunde man skörda pinotage med jämn mognad och hög koncentration och genom mer varsam hantering i vinmakningen började det dyka upp tydliga exempel på vad druvan var kapabel till. Vinerna kom bitvis att vara betydligt närmre den vision professor Perold ursprungligen haft för korsningen, där finstämd rödbärighet balanseras av pigga syror och fast men inte rustik struktur. Med viss uppgång i antal planterade hektar kanske pinotage äntligen kan bli Sydafrikas signaturdruva av rätt anledningar.
