Skål och välkommen!
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltiga drycker och riktar sig till dig som har fyllt 25 år.
När jag bekräftar att jag är 25 år eller äldre godkänner jag också att webbplatsen använder cookies.
Lambrusco var en ganska otippad succé när det tog världen med storm i det tidiga 1980-talet. Ett halvsött rött vin med modest alkoholhalt och som till råka på allt var svagt mousserande. Otippat eller inte var det en framgång på alla sätt och vis och under sina populäraste år såldes närmare 40 miljoner flaskor enbart i USA. Det var dock ett tag sedan och även om det fortfarande säljs ansenliga mängder av den nyss nämnda stilen så har det hänt mycket i regionen och vad som är noterbart är ett skifte mot hantverksmässiga viner i en torrare stil.
Det finns över 60 olika kloner av Lambrusco och vad de har gemensamt är att de ger stora skördar. De kloner som har högst anseende är Sorbara, Grasparossa och Salamino. För att göra det lite mer förvirrande är dessa inte bara kloner av Lambrusco utan även namn på olika kvalitetsappellationer i regionen där namnet på klonen återfinns i appellation som till exempel DOC Lambrusco di Sorbara.
Dessa kvalitetsappellationer behöver dock inte vara till 100% gjorda av den druva de tagit namnet från och det är vanligt att använda upp till 15% av druvan ancellotta för att få till en djupare färg i vinet.
Den stil av sötare Lambrusco som erövrade världen på 1980-talet kallas amabile och utgör fortfarande en stor andel av produktionen, framförallt i Tyskland där denna stil fortfarande är väldigt populär. Andra marknader söker sig dock mot torrare stilar som fungerar utmärkt till regionens mat och Emilia-Romagna är ju en av de regioner i Italien med högst anseende för just maten och hemort för såväl Parmesan-osten, Parma-skinkan som Balsamico-vinägern. Med tanke på den starka matkulturen är det inte så förvånansvärt att det lokala vinet passar så utmärkt till just charkuterier och pastarätter.
Dessa torrare stilar av Lambrusco, som vi nu ser allt mer av är dock inget nytt påfund utan en klassisk stil som bara hamnade i skymundan under amabile-stilens storhetstid och främst var en angelägenhet för lokala hantverksproducenter.
Med återupptäckandet av denna klassiska stil har dock vissa innovationer kommit och ett vin som tydligt symboliserar kombinationen av den traditionella vinmakningen med förnyelse är vinet Concerto från Medici Ermete som var den första Lambrusco som kom från en enskild vingård och tillika den första att sätta ut en årgång på etiketten. Kvalitetssatsningen som gjordes med Concerto gick heller inte obemärkt och vinet var det första att tilldelas tre glas, vilket är det högsta betyget ett vin kan få i Gambero Rosso, som är den viktigaste publikationen för italienska viner. En utmärkelse den sedermera fått tio år i rad!
