Engelskt mousserande vin

När vi pratar om vinregioner kända för att producera viner på premiumnivå så är kanske inte Storbritannien det första land som kommer på tal. Landet har länge ansetts vara för kallt och regnigt för att kunna få druvor att mogna på ett tillfredställande sätt för produktion av kvalitetsvin, vilket på det stora hela fortfarande kan hållas för att vara sant. Men med erfarenhet i ryggen, framsteg i vinodlingsteknik samt lite "hjälp" på traven av ett varmare klimat och högre temperaturer så har det utkristalliserats ett par regioner som har visat sig särskilt gynnsamma för produktion av framför allt mousserande viner.

Även om det på mer eller mindre marginell skala odlas druvor i hela Storbritannien så är det framför till de något torrare och varmare delarna av sydöstra England som vinindustrin är koncentrerad, och 76 % av landets alla vinrankor är planterade i Sussex, Kent och Surrey.

De tre mest planterade druvsorterna är de tidigt mognande Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier, som tillsammans utgör nästan 70 % av alla planteringar. Därför är det kanske inte överraskande att två tredjedelar av allt vin som produceras är mousserande. Den enda andra region där dessa druvor dominerar är Champagne.

Likheterna med Champagne slutar inte med valet av druvsorter, utan även de kalkstensrika jordarna har stora likheter regionerna emellan. Det går i princip att föreställa sig ett kalkstensbälte som börjar i södra England, går under engelska kanalen för att landa i Champagne och sedan resa vidare söderut till Chablis och övriga Bourgogne. Detta ses som en av de stora orsakerna till att vinerna får sin mineral-signatur.

En tendens som visar på vikten av detta förhållande är ökningen av utländska intressen i engelsk terroir, och 2015 blev Taittinger det första champagne-huset som investerade i vingårdar och planterade rankor i Kent med målsättning att släppa sitt första vin därifrån 2023.

För att kunna kvalificera sig under klassificeringen English Quality Sparkling Wine behöver ett antal kvalitetskriterier uppfyllas. Däribland ingår att vinerna måste göras enligt den traditionella metod som utmärker vinerna från Champagne, där den andra jäsningen äger rum i den flaska som vinet slutligen ska säljas i. Lagringen på jästfällningen är minimum 9 månader, och jästen måste avlägsnas från vinerna genom degorgering. De flesta kvalitetsmedvetna producenterna lagrar dock vinerna betydligt längre, och Hambledon Vineyards, som var först med att etablera sig på kommersiell skala i England redan 1951, låter sitt instegsvin lagras på jästen i hela 30 månader.

Även om den brittiska vinindustrin är liten med sina 3500 planterade hektar (Champagne är omkring 10 gånger större), så har den en imponerande tillväxttakt och sedan 2017 har antalet planterade vinrankor gått från 1 miljon till 3 miljoner. Produktionsvolymen hjälptes avsevärt av den mycket varma årgången 2018, och man kunde bärga en mer än dubbelt så stor skörd som normalt med fullmogna druvor. Risken är såklart att entusiasmen efter en sådan årgång kan dämpas om kommande årgångar inte levererar likvärdig kvalitet, men den ambitiösa målsättningen är att år 2040 ha runt 12000 hektar i produktion, vilket skulle göra Storbritannien till en lika stor vinproducent som Oregon i nordvästra USA. Om rådande trend för svalklimatsviner håller sig, så kan detta mycket väl bli verklighet.