Kanada

Det vore definitivt en överdrift att hävda att Kanada är välkänt för sin vinproduktion och det är antagligen inte på mångas topp 10-lista över saker man associerar med landet. Även om vinindustrin i Kanada inte är speciellt stor, så är den väl spridd runtom i landet. Stora delar av Kanada upplever dock ett alltför kontinentalt klimat med varma, korta somrar och mycket kalla vintrar för att kunna upprätthålla odling av kvalitetsdruvor. Detta gör att vingårdarna främst ligger vid kusterna samt vid de stora sjöarna Lake Ontario och Lake Erie på gränsen mot USA. Den största koncentrationen av kanadensiska vingårdar ligger på samma breddgrad som Chianti i Toskana, men likheterna mellan Kanada och Italien är inte många.

Stilmässigt har Kanada mest gjort sig känt som en framstående producent av Ice Wine, det vill säga viner som görs på druvor som får frysa till minus 8 grader på rankorna innan de skördas. När de fryser så är det vattnet i druvorna som når fryspunkten snabbast, vilket leder till att de andra komponenterna i druvan såsom syra och socker koncentreras. Detta leder till att den lilla volym med must som kan pressas ut kan jäsas till viner med hög sötma, intensiv syra och koncentrerade smaker. Denna typ av vin görs i andra svalklimatsregioner runtom i världen och är kanske mest eftertraktad i det tyska distriktet Mosel. En fördel för Kanada är att vintrarna fortfarande är så pass kalla att det går att skörda naturligt frusna druvor i princip varje år, något som inte längre är en självklarhet i Tyskland.

Det har dock blivit varmare i Kanada och detta har lett till att man börjat fokusera på druvsorter och stilar som förr i tiden inte var helt självklara. Det var länge populärt att odla så kallade hybrid-druvor som var speciellt framavlade för att klara de ofta extrema klimatförutsättningarna i landet, och en stor del av vingårdarna består fortfarande av druvor med namn som Vidal, Seyval Blanc och Marechal Foch. De stigande temperaturerna har dock tillsammans med större förståelse för regionala mikroklimat och skickligare vingårdsarbete lett till allt fler planteringar av mer namnkunniga druvsorter som Chardonnay, Riesling, Cabernet Franc och Merlot. Den kände kanadensiske vinskribenten Tony Aspler har kommenterat att Kanada är ett av de länder som dragit mest nytta av global uppvärmning. Även om en sådan kommentar behöver nyanseras så märks det tydligt en skillnad i förutsättningarna för vilka druvor som går att få mogna.

Sammanlagt finns det omkring 13000 hektar med vingårdar i Kanada som används till vinproduktion, och lite drygt 500 producenter. Detta kan kanske låta mycket, men det är inte ens hälften så stor areal som odlas i Champagne. På västkusten är vingårdarna främst koncentrerade till British Columbia där det bland annat odlas vinrankor på Vancouver Island med utsikt över staden Vancouver på andra sidan sundet. I de sydöstra och östra delarna av landet så finns det vingårdar som redan nämnt i Ontario, men även i Quebec och på Nova Scotia. De två sistnämnda har dock tillsammans endast runt 1700 hektar med vingårdsmark, så de får anses som relativt marginella. I Ontario, och framför allt i regionen Niagara Peninsula hittar vi de allra flesta av Kanadas vingårdar och därav de flesta av de mer framstående producenterna.

Ontarios vinodlingar får en hel del hjälp på traven av Lake Erie och Lake Ontario, då dessa hjälper till att fördela temperaturen lite mer jämnt över både dygn och växtsäsong. Stora vattenmassor värms upp mycket långsamt, vilket under de stundtals mycket heta somrarna i Ontario bidrar till att hålla temperaturen nere. På samma sätt kyls de ner långsamt när hösten kommer, vilket gör att värmen stannar kvar längre. Det är således inte en slump att många av världens berömda vinregioner i kontinentala klimat tenderar att ligga bredvid någon form av vattenkälla. Kring stora sjöar tenderar det också att blåsa en del, vilket hjälper till att hålla borta fukt från vingårdarna. Detta underlättar mycket vid ekologisk odling, då det är mer begränsat vad man får använda för att hålla borta mjöldagg och röta.

Producenter som exempelvis Pearl Morissette på Niagara Peninsula sköter allt vingårdsarbete enligt ekologiska principer, även om de valt att inte certifiera sig. Pearl Morissette är som många andra av de runt 100 producenterna i Ontario vad som kan anses som ett mindre "boutique"-vineri. De odlar 11 hektar med vingårdar själva och köper inte in några druvor utöver vad de skördar. Huvudsakligt fokus ligger på klassiska druvsorter som Riesling, Cabernet Franc, Chardonnay, Pinot Noir och Gamay. Även om vinmakaren François Morissette är skolad i Frankrike så hävdar han bestämt att han vill göra viner som upplevs kanadensiska. Friheten att försöka uppnå detta består såklart till stor del av att inte ha lika strikta regler kring vinproduktionen som i många europeiska länder, vilket gör att sökandet kring vinernas egen identitet kan drivas av nyfikenhet, experimentlusta och öppet sinne. Med den typen av inställning ökar chanserna avsevärt för att Kanada ska segla upp som ett mer självklart ursprung för kvalitetsviner.