Uruguay - Sydamerikas dolda pärla

När vi tänker på kvalitetsvin från Sydamerika är det kanske inte Uruguay vi tänker på först och främst. Kanske är det istället ikonvinerna från Chile eller en fyllig malbec från Mendoza i Argentina vi letar efter på Systembolagets hylla.

Kanske beror det på att Uruguay i mångt och mycket kan betraktas som ett väldigt ungt vinland, där fokus på kvalitativ vinproduktion egentligen inte varit en självklarhet i mer än lite drygt 40 år. Trots det är landet i dagsläget ansett som Sydamerikas fjärde viktigaste vinproducent efter giganterna Argentina, Chile och Brasilien. Arealen vingårdar uppgår till kring 10 000 hektar vilket i proportion till Argentinas nära 250 000 hektar givetvis inte är mycket. Det måste samtidigt sättas i perspektiv till att Argentina är flera gånger större till ytan och har över 10 gånger fler invånare.

De första vinrankorna kom till Uruguay med emigranter från Europa först på 1870-talet, drygt 300 år senare än till Chile och Argentina. De första vingårdarna planterades framför allt av italienska och baskiska emigranter och vin framställdes huvudsakligen för familjens eget bruk. Traditionen av vinframställning i mindre skala har kommit att leva kvar i Uruguay. Det skiljer landet från sina vinproducerande grannar, där det finns ett betydligt högre antal stora producenter som gör vin på en mer industriell skala. I Uruguay är vingårdarna i snitt inte större än 5 hektar och den totala arealen är delad mellan närmare 1 800 individuella odlare. Trots det stora antalet odlare finns det endast omkring 300 vinerier. Av dessa är bara 15 % inriktade på att sälja delar av sin produktion på olika exportmarknader. Det är ytterligare en av de grundläggande orsakerna till att få konsumenter utanför landet känner till vinerna.

Även om druvor odlas i 16 av Uruguays 19 departement är 80 % av produktionen baserad kring trakterna precis norr om huvudstaden Montevideo, framför allt i regionerna Canelones och Maldonado. Här är klimatet starkt påverkat av närheten till havet tack vare närheten till Rio de la Plata. En jämförelse som ofta görs är med det maritima klimatet som dominerar Bordeaux i sydvästra Frankrike, även om både genomsnittlig nederbörd och temperatur är högre i Uruguay. I och med det kustnära läget är luftfuktigheten hög och både röta och mjöldagg kan ge problem i vingårdarna. Lyckligtvis är de kustnära regionerna relativt flacka och de konstanta havsvindarna kan svepa fritt över vingårdarna. Det hjälper till att hålla fukten borta och att bibehålla druvornas goda hälsa och kvalitet.

Viner från Uruguay är uppdelade i de två olika kvalitetskategorierna Vino de Calidad Preferente (VCP) och Vino Común (VC). VCP är den högre kategorin av de två och motsvarar cirka 15 % av den totala produktionen i landet. I denna klass krävs det att vinerna ska vara gjorda på europeiska druvsorter av släktet Vitis Vinifera och att de ska vara buteljerade i flaskor om 75 cl eller mindre. Viner i kategorin VC har historiskt främst varit aromatiska roséviner gjorda på druvsorten muskat hamburg, men då efterfrågan ökat kraftigt på VCP-viner under de senaste 10 åren har odlingarna av denna druvsort systematiskt ersatts med andra, mer högkvalitativa sorter. För VCP-viner är den dominerande druvsorten den röda tannat, vilken kommit att bli ett signum för landet. Den introducerades tidigt av emigranterna från franska Baskien och utgör i dagsläget runt 25 % av den totala produktionen. Tack vare det relativt varma klimatet blir tannat från Uruguay generellt betydligt mognare och mjukare jämfört med i Frankrike. Det förklarar varför den kommit att bli så symbolisk för Uruguay.

Den kanske största katalysatorn för den kvalitetshöjning av uruguayanska viner vi sett var bildandet av den sydamerikanska tullunionen Mercosur år 1991. Handelsvägarna mellan Uruguay, Argentina, Paraguay, Brasilien och Venezuela öppnades och den inhemska vinproduktionen i Uruguay fick plötsligt direkt konkurrens av Argentinas. De argentinska vinerna var inte bara mer omtalade utan var även betydligt billigare än Uruguays, då det fanns en betydligt större tillgång till billig arbetskraft i Argentina. Uruguays nationella institut för vitivinikultur (INAVI) sjösatte som svar på detta hot en kampanj i tre led för att höja anseendet för landets egna viner. Först och främst uppmuntrades odlarna att plantera rankor av europeiska druvsorter snarare än de amerikanska hybriddruvor som hittills varit mest utbredda. För det andra lades fokus på hållbarhet, i linje med att landet år 2004 rankades som världens tredje mest hållbara land. Slutligen, för det tredje gjordes stora investeringar på export, där man i nuläget har Brasilien som i särklass viktigaste marknad. Som en följd av dessa åtgärder har Uruguay kommit att bli Sydamerikas dolda pärla.