Ligurien

Vin är sällan det första som kommer i åtanke när Ligurien nämns. Regionen är en av Italiens vackraste och tankarna dras lätt till Portofino och världsarvet Cinque Terre, de fem vykortsvackra byarna längs med den branta kusten. Dessa byar är under högsäsongen fyllda av turister och då den lokala vinproduktionen är ganska sparsam är det sällan den letar sig speciellt långt utanför regionens gränser då det finns en stor efterfrågan på vinet i de lokala restaurangerna och med ett glas sval vermentino till en pasta vongole med utsikt över Liguriska havet är det svårt att förstå att någon del överhuvudtaget exporteras.

Liguriens totala vinproduktion uppgår till strax under en miljon flaskor per år och majoriteten av det är vitt. Detta gör Ligurien till Italiens näst minsta region i volym av vin. Vermentino är den viktigaste druvan och utgör cirka 27% av den totala andelen och den nästa största druvan är den lokala pigato, som egentligen är en klon av just vermentino.

Uttrycket av vermentino är väldigt specifikt för just Ligurien och är ofta friskare och blommigare än hur druvan smakar i andra regioner där den odlas, som Korsika, Sardinien, Toscana och Provence, då den i dessa regioner ofta får en mer tropisk frukt, mer kryddighet och en struktur som blir lite oljigare och lite lägre i fruktsyran. Detta gör att den liguriska varianten ofta kan vara ett spännande alternativ till druvor som riesling, albariño eller assyrtiko.
Ligurien har åtta kvalitetsregioner för vin och de två viktigaste är DOC Riviera Ligurie di Ponete och DOC Colli di Luni. Det senare ligger faktiskt delvis i Toscana då det ligger i Liguriens sydostliga delar och spiller över i Toscana. Detta märks även Colli di Lunis röda viner som är dominerade av just Toscanas stolthet Sangiovese.
Vingårdarna i Ligurien har framförallt två geografiska faktorer som påverkar vinerna; det ena är de svala vindarna från Liguriska havet och det andra är de branta bergen i ryggen på vingårdarna.

Influenserna från havet bidrar med svalkande influenser medan bergen bevarar värme på kvällarna. Dessa geografiska förutsättningar där bergen stupar brant ner mot havet gör att många vingårdar är planterade på små plättar som är omöjliga att skörda på annat vis än för hand. Det är inte bara vingårdarna som är fragmenterade utan även ägandet av dem är utspritt mellan en mängd olika odlare och ägare, vilket ytterligare bidrar till svårigheterna att exportera då producenterna ofta inte har volym som gör det tänkbart att sälja vinerna någon annanstans än till de lokala restaurangerna. Det är väldigt talande när regionens största privata producent är familjevineriet Cantine Lunae som har cirka 85 hektar vinodlingar, varav 45 är deras egna, 20 från långtidskontrakterade vinodlare och de sista 20 druvor från små plottar från 150 olika odlare som var och en har ett par rader rankar de tar hand om.