Den som spar den har – att lagra ett vin

När det kommer till att lagra vin dyker det ofta upp många frågeställningar. Kan och bör alla viner lagras? Kan man lagra vin hemma och i så fall var och hur länge? Är det skillnad på olika typer av förpackningar då det kommer till ett vins lagringsduglighet? Och, framför allt, vad händer egentligen med ett vin då det lagras? Alla dessa frågor har lyckligtvis relativt rättframma svar och det hela behöver egentligen inte vara så krångligt. Som med så många andra saker då det gäller vin handlar det framför allt om att maximera sin egen smakupplevelse och då är det viktigaste att vara på det klara med vad man själv tycker om. Det finns ju trots allt ingen poäng att lagra ett vin om det leder till något som man inte uppskattar.

Objektivt sett kan alla viner lagras, frågan är bara om alla viner tjänar på det. Många av de viner som produceras idag är gjorda i en direkt och fruktdriven stil med syfte att drickas i sin ungdom. Att lagra sådana viner har färre poänger då det enda som egentligen händer är att den pigga och primära frukten minskar i intensitet utan att egentligen ersättas av något annat. Viner som däremot anses som lagringsdugliga är ofta sådana som inte nödvändigtvis upplevs som öppna, tillgängliga eller ens angenäma i sin ungdom. Hit hör strama och intensiva röda viner, där tanninerna bland annat har en starkt anti-oxidativ funktion. Även hög syra kan bidra till lagringsduglighet och söta viner kan vara några av de mest långlivade som finns. Allra viktigast kanske dock är att det finns en koncentrerad och djup smak i vinet som med tiden har möjlighet att utvecklas och förändras snarare än mattas av.

Att lagra ett vin kan enkelt uttryckt liknas vid en kontrollerad form av oxidation, där kemiska processer och reaktioner som förändrar vinets smak och struktur äger rum. Att låta detta hända så långsamt som möjligt gör utvecklingen mer harmonisk och undviker att chocka vinet. Vissa kriterier för lagring är särskilt viktiga och generellt sett brukar det sägas att en vinkällare bör ha en konstant temperatur (gärna kring 11 grader), vara mörk och ha ett visst inslag av luftfuktighet. Den svala temperaturen bidrar till att vinet förändras långsammare, vilket i en vardagssituation kan märkas då en öppnad vinflaska sparas i kylen snarare än på köksbänken. Direkt ljus kan skada vinet och få det att utvecklas negativt, vilket är en förklaring till varför många vinflaskor är gjorda av mörkare glas. Luftfuktighet är främst viktig för att korken inte ska torka ut och därigenom släppa in för mycket syre.

För den som inte har tillgång till en vinkällare, vilket rimligtvis gäller de allra flesta av oss, finns det dock många mer eller mindre avancerade alternativ. Att investera i en vinkyl behöver inte vara speciellt dyrt och går att anpassa till utrymmet den står i och hur många flaskor som man vill lagra. Viktigast där är att temperaturen är konstant, att dörren inte släpper igenom ljus och att vibrationerna från kylaggregatet är så små som möjligt. Finns det inte plats (eller lust) för en vinkyl är det allra enklaste sättet att lagra vin helt enkelt att ha flaskorna liggande på det mörkaste och svalaste stället man har hemma. I botten av en garderob kan absolut vara tillräckligt bra, då temperaturen närmre golvet generellt är lägre. Även om det inte finns någon luftfuktighet i en garderob går det utmärkt att hålla korken fuktig genom att helt enkelt låta flaskorna ligga ner och hålla vinet i kontakt med korken.

Även förpackningens material och förslutning påverkar hur länge ett vin kan lagras och hur snabbt det utvecklas. En missuppfattning som länge funnits är att viner som är buteljerade med skruvkork skulle vara mindre lagringsdugliga än dito med kork. En förklaring till detta synsätt kan eventuellt vara att mycket vin med skruvkork som historiskt funnits i Sverige har varit av lägre kvalitet. Faktum är att ett vins utveckling under skruvkork ofta är både mer stabil och betydligt långsammare än under naturkork. Då naturkork som namnet antyder är en naturlig produkt kan kvaliteten av den variera mer än den gör för den mer tekniska skruvkorken. I bra skick låter naturkorken vinet i flaskan komma i kontakt med en ytterst liten men nödvändig mängd syre för att främja en positiv utveckling. Detta främst genom syret som "fångas" i korkens porer. Med skruvkork kan dock producenten välja exakt vilket genomsläpp av syre man vill ha och därigenom anpassa detta till de individuella vinerna.

Men vad händer då egentligen med ett vin efter att det gått igenom en lagringsprocess och man haft nog med tålamod att låta det ligga? Det beror såklart på vilken typ av vin det handlar om då utvecklingen inte är densamma för alla druvsorter och vinstilar. Gemensamt för alla viner är dock att den primära fruktigheten mattas av för att förhoppningsvis ersättas av andra vad som kallas tertiära karaktärer. I röda viner kan detta vara att tanninerna mjuknar och att toner av höstlöv, läder och tobak börjar dyka upp. I mousserande viner å andra sidan kan smaken av rostade nötter, bröd och rökighet tillta, och i vita viner går det att ibland att hitta honungstoner samtidigt som syran avrundas och integreras. I fatlagrade viner av alla färger kan ungdomligt rostade toner utvecklas mot en rikare kryddig komplexitet som är mer integrerad i stället för utanpåliggande. Hur mycket av dessa karaktärer man vill ha i ett vin är dock högst individuellt, det bästa tipset är oftast att köpa flera flaskor av de viner som ska lagras och öppna en i taget med jämna mellanrum.